Har funderat en hel del nu efter att jag fyllde i den där listan. Det är så mycket mer år 2007 som jag vill lämna bakom mig och bara välkomna morgondagen och min framtid. Jag vet att mitt år inte började så bra, men ångrar jag att det ens hände? Absolut inte! Även fast jag kände mig svag och hjälplös ett tag så kan jag inte sluta tänka på att det hela gjorde mig så mycket starkare. Det är lite av en kliché att säga att man blir starkare av sina misstag, men jag blev det. Jag lärde mig att inte blunda för det jag inte vill se när det står precis framför mig, att inte göra ett stort misstag bara för att man vill inte vill känna sig ensam.

Faktum är att jag inte är ensam, jag har precis det jag behöver, ett par jätte bra vänner som alltid är redo att ställa sig vid min sida och säga "allt kommer att bli bra" och faktiskt mena det.När man har sitt största leende på och skrattar spontant åt kompisens skämt så finns det alltid någon som ser bakom leendet, ser att någonting är fel. Jag är inte ensam, för jag har mina vänner. Jag har inte alltid varit den bästa tillbaka, men helt ärligt vad skulle jag göra utan dem?

Man märker skillnaden när någon säger "mår du bra?" för att man ser ledsen ut eller någon som kommer fram och kramar dig för dem vet redan att allt inte är bra. Det finns dem som bara gör saker för att verka snäll och sen finns det dem som gör saker och faktiskt menar det. Faktiskt så är jag ganska trött på alla falska leenden när personen egentligen går till kompisen nästa minut och berätta precis allt dåligt han/hon vet om dig. Jag är trött på hur alla har blivit, ett falskt samhälle där alla låstas vara din kompis men egentligen inte gillar dig alls.

Jag har funderat riktigt noga och det här året behöver jag inte dem vännerna som bara låtsas och jag behöver verkligen inte dem som bara ser på dig som ett objekt. Jag behöver någon som ser under allting och verkligen bryr sig. Jag ska visa alla den riktiga jennifer så 'take it or leave it' för gillar ni mig inte som jag är så behöver jag inte er heller.